Loreens "människorättsengagemang" gör mig illamående

Loreen hyllas för sitt "människorättsengagemang" i ESC i Baku, men det är inget annat än ett välgenomtänkt PR-jippo från svensk sida. Visst blev myndigheterna i Azerbadjzjan lite sura nu då, men det var ju bara att räkna med, ingen överraskning precis. Det räknade man med från första början men resonerade som så att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet, låt Loreen snacka lite mänskliga rättigheter så får det svenska bidraget rubriker. Att Loreen "vågar" är bara skitsnack. I Sverige har framgång i ESC samma viktighetsstatus som statsbudgeten eller ett riksdagsval. Björkman & Co skulle inte ta ett steg som hotar skada svensk framgång i ESC.  
Och så har den svenska dubbelmoralen fördjupats ytterligare lite.

Mer om Dr Phil - missbruk

De senaste dagarna har Ted Williams varit klient hos Dr Phil. TW är mannen som gick från uteliggare till megakändis, pga sin fantastiska röst - han är rösten säkert vi ofta också hört som snackar på reklam, film trailers och sånt. Innan han blev känd och levde på gatan använde han sin röst bl a till att skapa förtroende för att sedan begå olagligheter, butiksrån mm (berättade han själv i showen).
Rikedomarna som följde på upptäckten hindrade honom dock inte från att fortsätta/återfalla i missbruk av alkohol och droger, och det var därför han medverkade i Dr Phil, som försöker hjälpa honom ur detta. Dr Phil har ju de bästa av resurser, men utmaningen är att få en missbruakre att vilja, verkligen vilja, ta till sig dessa resurser. Som barn till en alkoholist kände jag igen mycket när jag satt och lyssnade på dialogen mellan Dr Phil och TW. Lögnerna, bortförklaringarna, löftena, de undvikande svaren. Dr Phil sa i något skede att TW fortfarande "resonerar med en missbrukares logik" (när han varit på behandling några dagar), och det var nog något av det mest träffande och beskrivande jag hört av det fenomenet som jag så ofta själv blivit vittne till. Lögnerna, bortförklaringarna, löftena, de undvikande svaren. Men någonstans verkar TW vilja komma till rätta med sitt missbruk (jag tror de flesta vill det), det är bara det att hans mesta livserfarenhet kommit från insidan av missbruket och han behöver mera referensramar och erfarenheter från en tillvaro utanför missbruket, som är så positiva att han inte känner en längtan tillbaka in i det. När jag tänker på min egen pappa så tycker jag nämligen att missbruket ofta verkat som en för honom trygg mantel att svepa in sig i och vara patetisk och liten och svag.


Dr Phil

Måste säga att jag gillar verkligen Dr Phil! På senare tid då jag jobbar mycket hemifrån och inte spenderar den tidpunkten hans program kommer ute i rusningstrafiken så har jag haft möjlighet att titta. Jag t o m planerar mina tider lite grann här hemma så jag kan titta på Sjuan kl. 16:45.
Har läst flera böcker av honom och haft mycket nytta av dom. I min ålder trodde jag inte jag skulle lära mig nya saker om mig själv mer, men hans böcker gav mig intressanta insikter och lärdomar. Tycker hans filosofi är så himla vettig: fokusera på ditt problem du har NU och lös det. Grotta inte runt i barndomens skrymslen! Det kan man göra litegrann, det är alltid bra att förstå att ens problem kan ha sin upprinnelse i barndomen, men: Det är nuet som räknas, inte älta det förgångna, man kan inte ändra det förgångna, man kan bara ändra här och nu.
En annan sak som jag tycker är bra är att man inte alltid kan räkna med att man ska ha lust med saker, inte ens det man brinner för egentligen. Och då gäller det att skaffa sig rutiner, som man håller. Förlitar man sig på och sitter och väntar på att lusten ska infinna sig så kommer man inte få mycket gjort. 
Låter kanske självklart, men studerar man sitt beteende ibland så märker man att det alls inte är självklart i praktiken, bara i teorin, och då är det ju liksom ingen vits, om man inte tillämpar sina insikter så man kan få ett bättre liv och kanske bli en lite gladare människa.

Min nya saltlampa

Har haft hudproblem några år nu, med skitjobbiga eksem som är jobbigast på händerna. Man har inte kunna reda ut vad det beror på, bara skrivit ut kortisonsalvor och mjukgörare. Det har varit ett rent helvete ibland, förra vintern var hemsk. Jag blev mer och mer passiv eftersom mina händerna var så ömtåliga och allt jag företog mig kändes obehagligt och gjorde ont. Jag ville knappt gå någonstans. Att duscha och tvätta håret var en plåga. Jobbade ett tag på ett hunddagis, och även om det avr ett kul jobb så var det inte lätt..
Med tiden har jag dock hittat saker själv att kurera mig med. Man måste ju, då läkare och specialister inte kan erbjuda så mycket. Alternativa metoder har blivit min räddning! En metod har varit att äta Silicea, som tillför mineralet kisel som hjälper huden binda fukt och motverka torrhet. Och i höstas var vi på spa i Estland och där gick jag och min sambo testade en sk.  saltbehandling, där man sitter i ett rum helt täckt av salt, väggar, golv och tak (jättevackert!), och en fläkt som pustar in än mera salt! Man sitter där en halv timme ungefär. Saltet i luften syns inte men slickar man på läpparna så smakar de salt. Saltbehandlingen sägs vara bra för astmatiker, allergiker och hudproblem. Saltet rensar luftvägarna och förstör bakterier och är bra för inomhusluften i största allmänhet. Denna effekt har man märkt av att människor som jobbat i saltgruvor haft så god lunghälsa.
Jag trodde inte på det, men efter ett tag började näsan rinna och då vi kom ut kändes det helt klart lättare att andas, trots att vi inte lider av astma. Och efter resan blev mina händer bättre än de varit på år, nästan helt friska!
Jag testar vad som helst för att må bättre, så nu har jag köpt mig en saltlampa, ett saltblock med en glödlampa inuti. Den är också sagolikt vacker att titta på och står på vår byrå. Få se om det hjälper något, och om min sambo slapp sin pollenallergi vore det ju helt kanon... Men det får vi vänta till våren för att se! Tycker redan luften känns bättre att andas här inne!

Välkommen till min nya blogg!

Tänkte ha bloggen som en ventil för precis vad som helst som dyker upp. Det kan bli allt från hund, Downton Abbey och träning till böcker, historia och psykologi.

RSS 2.0